Fobier och annat otyg
Jag har några fobier som jag haft svårt att skaka av mig trots upprepade försök. Egentligen är det väl främst två saker som skrämmer mig och då skrämmer mig fullständigt från vettet nämligen råttor och urinvägsinfektion. Jag har funderat att gå i någon seriös form av terapi för att bli av med de här problemen en gång för alla. Men terapi känns inte riktigt som min grej liksom. Eller det kanske jag som har fördomar, kanske funkar det strålande bra och jag skulle kunna bli notad i ett nafs. Men ändå, jag är misstänksam av mig. Kan inte låta bli. Det är väl en del av min natur får jag anta. Och den blir jag nog inte av med i första taget. På samma sätt som att korta människor inte blir längre helt plötsligt. Sådant är ju rena omöjligheter. Oj, jag svamlar visst en del här må så vara. Det kanske är så jag hanterar mina problem och fobier.