uggbottessoldes.com

Jag har allir varit den ängsliga typen, det är bara att erkänna. Finns det en teoretisk möjlighet at jag har en sjukdom så blir jag övertygad om att jag har den. Under en lång period vågade jag kanppr lämna lägenheten på grund av risken att smittas av anthrax, jag behöver inte förklara hur jobbigt det var och vilka begränsningar det satte i mitt liv. Just nu har jag fått för mig att jag fått någon åkomma som benskörhet och hotar att göra mig i varje fall delvids lam. Inte det minsta roligt alltså. Nu kanske det inte är så på något vis men min hypokondri är så stark att den tar sig psykosomatiska uttryck och gör att jag blir tillfälligt blind. Märkligt det där alltså. Det bästa för mig vore nog att skaffa mig något annat att tänka på så att jag inte har så mycket tid över till att hitta på exotiska sjukdomar.

Jag har äntligen ryckt upp mig själv och bestämt mig för att göra någonting åt mitt skriande viktproblem. Det är verkligen på tiden. Jag skulle ha gjort det här för flera år sedan. Fast det är ju lätt att säga nu förstås. Nu är ja i varje fall igång och det känns bra. Jag skulle önska att processen kunde gå lite snabbare bara. Visst, har jag gått ner lite under de två veckor jag hållit på nu men det är inte i närheten så mycket som jag hade hoppats på. Tydligen så är min fettförbränning inte så effektiv som jag hade hoppats. Den kanske det går att göra någonting åt förresten. Jag läste nyligen om ett naturpreparat som tydligen ska öka kroppens ämnesomsättning radikalt. Ska se till att lägga vantar på ett par burkar av de där pillren. Om de verkligen är så effektiva som tillverkaren säger så måste jag ha några.

Jag har funderat mycket på mina handlingar under tidigare skeden av mitt liv den senaste tiden. Just nu känns det som att jag har en hel del att ångra. Ganska mycket till och med. Nu kanske allt känns så här mörkt på grund av min tillfälliga sinnesstämning för tillfället, jag kanske är lite låg bara. Eller så har jag gjort hemskt mycket dumma saker. Nu är väl inte ett par felval här och där så mycket att bråka om så länge man lär sig av sina misstag. Och det är det som är problemet, jag vet inte om jag har gjort det. Jag är i alla fall lika osäker varje gång ställs inför ett jobbigt val även om det verkar vara väldigt likt tidigare situationer och där jag borde veta bättre. Jag kan bara hoppas att jag någon dag uppnår något slags bättre vetande. Mitt främsta fel här är förmodligen att jag är så medgörlig och lättövertalad. Tjatar någon bara tillräckligt länge på mig så vet jag knappt vad jag hade bestämt från början. Jag skulle om personen är tillräckligt påstridig kunna övertalas till att betala för att få fel på gula fläcken. Så illa är det. Jag måste ändra på mig på den punkten innan det riktigt illa, jag är med medveten om det.